Kvistar brister

Två stycken rader om två och två, fulla med huvuden.

Dekapiterade huvuden. Svävande huvuden. Trasiga huvuden. Hela huvuden. Lyckliga huvuden. Små ben som vilar som torra kvistar på kudden framför.

Muskulösa grovt virkade armar som hissas ut ut öron och famlar efter ren luft.

Fosterarmar. Fosters armar, slår och slår och slår på rutorna.

Och kvistar ligger som ett glasöga bland blindkäppar.

Reflexer som blänker som, reflexer. Två stycken tungor i örat.

Kvistar brister. Reflexen mattas.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kärlek

Varje enstaka liten droppe kärlek som lämnas i orörd kvar i hjärtat växer tills dess skugga förgiftar varje slag.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

En pojke.

En liten pojke ligger tvärs över de båda sätena,halvt om halvt i mannens knä. Hans fötter är bara och mannen håller dem i sin hand. Jag tycker det ser så fint ut. Jag kollar på de bara små fötterna och jag tänker att vart än den lilla pojken än väljer att gå så kommer mannen att finnas där. Han kommer se till att det alltid finns fast mark under dem. Om de i ett ögonblick av oaktsamhet skulle slinta och tappa bort sig, därute i världen, då kommer mannen att finnas där. Han kommer fånga dem, och ge dem uppskov. Långt innan de blir skeva och onda och han kommer vänt att styra dem rätt.

Barnets huvud vilar tungt i den ena av mannens ärgade handflator. Den korpsvarta kalufsen ligger och skvalpar som ett fjäderdun i handflatans skuggor. Nåt fast och greppbart vilande under den tärda hand som gått över både gränser och löften. En hand som gång efter gång känt efter konturer i mörkret. Som har letat förgäves efter en plats att börja om.

 

Det är fullt på bussen. Alla platser är fyllda, och luften är kvav stirrig av fläktarnas varma surr. Strax bakom pojken och hans pappa sitter en kvinna. Hon kollar på pojken med samma blick som mannen. Hon lyser upp och livet rinner till i hennes ådror och gör henne ung på nytt när hon ser hur fridfullt pojken sover. Hon har ett ärr strax under sitt ena öga, som om hon i sista ögonblicket vänt bort från något fruktansvärt och räddat sin syn. Hon kollar på barnet och genom glipan mellan sätena, och skuggorna döljer hennes ansikte.

 

Hon sträcker fram sin hand och lägger den på mannens axel. Deras blickar möts och man kan ana, man kan ana att det är vad det är som håller dem vid liv.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Brutna

Två stycken rader om två och två, fulla med huvuden.

Dekapiterade huvuden. Svävande huvuden. Trasiga huvuden. Hela huvuden. Lyckliga huvuden. Små ben som vilar som torra kvistar på kudden framför.

 

Muskulösa grovt virkade armar som hissas ut ut öron och famlar efter ren luft.

Fosterarmar. Fosters armar, slår och slår och slår på rutorna.

Och kvistar ligger som ett glasöga bland blindkäppar.

 

Reflexer som blänker som, reflexer. Två stycken tungor i örat.

Kvistar brister. Reflexen brusten.

Skärvor våta. Entropin ökar.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ögon slutna.

Hennes ögon var slutna och han kollade på dem. De var det vackrast han sett. Han vill låta sin hand smeka hennes kind och det var med stora ansträngningar som han kunde förvägra sig denna impuls. Hon andades varsamt och han fanns sig själv fascinerad av rytmen. Han drogs in i den. Andades samma andetag. Hon var nästan ännu vackrare än i vaket tillstånd. Nu var det inte det livfulla minspelet eller hennes små leenden och gester som drog utan en mer avmattad stilla skönhet. Förmodligen var det ögonen. De var inte längre fulla och stora. Inte varma och strålande. De var dolda och allt bakom dem var dolt. Det fanns ingen chans att ta del av det och det både skrämde honom och gjorde honom uppspelt, allt på samma gång. Han ville nästan väcka henne bara för att få slut på det långa ögonblick som uppstod efter insikt och fram till den stunden då hon åter skulle vara full av intryck.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Som en hund.

Platt,

på dörrmattan. Livrädd. Skall är,

allt mindre

Ligg kvar,

hemska djur. Skäms, för den du är!

Skäms, för

människan, tvingas genomlida.

 

All kärlek,

köpte jag utan att betala. Värdelös,

inget värd.

En katt,

går förbi. Utan, att sjunka genom sanden.

Utan, att

falla, blöta ögon.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ett hjärta

Vi sjunker ned i ett främmande bröst,

och mitt i huvudet.

slår plötsligt. Ett hjärta.

Rakt igenom varje tanke,

 

 

Mörkret sluter sig oundvikligen,

det har inget val.

Och allt som inte sagts är då störst,

och allt var illusion.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized