Nyfikenhet

”Jo men det ska bli trevligt”. Tonsatt tondövhet. Orden en spiral av elektriska impulser. Trevligt var ordet. Hur jävla dum får man bli. Hon suckade åt sin egen oförmåga att förmedla den för tillfället aktiva tanken. En hel samling faktiskt fästa i samma ursprung; hon hade börjat bry sig. ”Jo, jo men det ska det blir. Det ska bli väldigt trevligt” han betonade det förstärkanden förledet med flit för att spela ut sin egen reaktion mot hennes. Travesti och tandvärk. Alarmerande amnesti för andhämtning. Hela jävla skärmen svettig. En annan sorts friktion mot huden. Hur mycket krävs för en fuktskada? En bubbla under glasrutan och den faktiska skärmen, det förmedlande elementet orört. ”Jag har längtat efter att få träffa dig…” varför sa jag så? Vem säger så? Amnesi, avarten av personlig insikt. Hon kände hur blodet flödade upp till huden runt ansiktet. Inte stegvis, allt på en gång, etta eller nolla i sanslös skiftning. En pendelrörelse mellan total förvirring, skam och lättnad. ”Det har jag med. Verkligen. Det var väldigt länge sedan jag såg fram emot något på detta sätt.” Nyfikenheten satt i grannen. Oförmåga att låta de nedre delarna av kroppen vara ostörd. Fötterna spinna in sig själva i täcket. 

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Nyfikenhet

  1. Grå Papegoja

    Utsökt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s