Monthly Archives: april 2017

Nyfikenhet

”Jo men det ska bli trevligt”. Tonsatt tondövhet. Orden en spiral av elektriska impulser. Trevligt var ordet. Hur jävla dum får man bli. Hon suckade åt sin egen oförmåga att förmedla den för tillfället aktiva tanken. En hel samling faktiskt fästa i samma ursprung; hon hade börjat bry sig. ”Jo, jo men det ska det blir. Det ska bli väldigt trevligt” han betonade det förstärkanden förledet med flit för att spela ut sin egen reaktion mot hennes. Travesti och tandvärk. Alarmerande amnesti för andhämtning. Hela jävla skärmen svettig. En annan sorts friktion mot huden. Hur mycket krävs för en fuktskada? En bubbla under glasrutan och den faktiska skärmen, det förmedlande elementet orört. ”Jag har längtat efter att få träffa dig…” varför sa jag så? Vem säger så? Amnesi, avarten av personlig insikt. Hon kände hur blodet flödade upp till huden runt ansiktet. Inte stegvis, allt på en gång, etta eller nolla i sanslös skiftning. En pendelrörelse mellan total förvirring, skam och lättnad. ”Det har jag med. Verkligen. Det var väldigt länge sedan jag såg fram emot något på detta sätt.” Nyfikenheten satt i grannen. Oförmåga att låta de nedre delarna av kroppen vara ostörd. Fötterna spinna in sig själva i täcket. 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Suckande

Den suckande sfären. De arbetsskygga fåtalet. Tramset. Patrasket. Kärt barn har många namn tänkte hon och iakttog deras konversation. Utan att höra vad de sa, med bara läpparna som guide såg de ut att prata om någon som inte befanns sig i närheten. Rörelserna var för yviga och detaljerade för det. Igenkänningen, skulle kunna trigga en konfrontation och hon hade inte brännmärkt dem som den typen av människor som gillar sådana. En alldeles egen kategori. Det var vad de förtjänade. Inte bara insyn, utan även, avsky. Maskinparken var egentligen inte speciellt högljudd. Betydligt mindre än vad man kunde förvänta sig faktiskt. Man kände sig liten. Mindre än produkten. Det är bra märkligt ändå att det ska krävas dessa kolosser för att skapa något så litet. Egensinnigt. Hon kunde inte finna den logiska rimligheten i att en specialisering på individuella sysslor kunde skapa en effektivare produktion än att samma händer formade från start till mål. Hon visste det var sant, men fann det paradoxalt. Veridical paradox. Nu skrattade de igen. Samtalet var fullt av tjuvnyp och narrspel. En trotsande ton mot den tysta överenskommelsen om respekt och jämlikhet. Maskinerna stod stilla i deras del av hallen. Hon tänkte att även de förmodligen lyssnade. Avtalsbrytare och alliansbytare. Den hycklande människan. Den svagsinta svinhunden. Hon lade inte märke till vad händerna gjorde längre. Det hade hon inte gjort sedan hennes första vecka. Ofta innebar arbetet inte ens någon interaktion, bara passiv observation. Det var en del av oket. Ingen tid passerar så sakta som den man iakttar. Klockan var mycket. Mitt i natten. Två hammare plomberade med tinnitus. Hörde hon en ton? Nä! bara samma monotona skrammel som vanligt.

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Reditus

Hej! En återkomst är i vardande. Har inte besökt denna plats på flera år. Tror sista gången jag skrev och postade något här var runt 2010. Sju långa år sedan. Det är ju en mindre evighet. Utan att låt för gammal, och allt för livserfaren så vågar jag påstå att livet ofta kommer i vägen för hur vi vill leva detsamma. Så är i alla fall fallet här. Jag har inte slutat skriva men valt att hålla det för mig själv. Framförallt få annan form då all denna tid ägnats åt andra intellektuella övningar, vilket lämnar lite tid över till någon seriös ordkavalkad. I tankarna har mycket dock arbetats fram som jag vill ska finnas i form av tecken mot vit bakgrund. Mest för min egen skull. Kommer delta i de övningar som finns att hitta på skrivpuffen(rekommenderas starkt för den som vill få en knuff i rätt riktning). Väl mött! /P

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized