Vinter

Han satt vid köksbordet och blickade tvärs igenom sin bleka reflektion och ut genom rutan. Snöflingorna yrde omkring och föll in allt snabbare takt ned över det redan existerande vita täcket. Minus 10 grader, blått skymningsljus och nedtyngda grangrenar. Under äppelträdet var det fullt med avtryck,som blev allt svagare men inte längre några äpplen.

Han vände åter blicken inåt, tog en slurk ur sin kaffekopp och sjönk ned med armbågarna på bordet. Vintern öppnade alltid upp ett hål inom honom, ett slukhål,där en fångad fot snart blev till en hel kropp, en hel tankevärld. Han reste sig upp och gick ut i badrummet. Stänkte kallt vatten i ansiktet och betraktade sig själv. Han började bli gammal. De gråa hårstråna hade hopat sig i klungor i tinningarna och hela ansiktet hade börjat sjunka ihop. Ögonen bar inte längre något hopp, inte nån ungdomlig entusiasm. Precis som håret hade de bleknat, en nyans i taget tills de var färglösa.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Vinter

  1. Gillar kopplingen från vintern till honom själv.

  2. Tycker som KB. Ett slukhål. Bra bild också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s