Allt som kunde sagts

Jag tänker att allra värst är det jag aldrig sa. Inte det jag faktiskt lyckades få ur mig, utan alla otaliga stavelser som fastnade på tungan. Jag tänker på alla känslor som stannade kvar i sin kammare, de som växte till monster i skuggorna. Just de är det tänker jag på. Och jag undrar vad som fick vissa ord att dansa och andra att dö? Vad som fick vissa känslor att spelas ut och andra att torka ihop?

Jag tänker på våren. På böljande hav av blåsippor. På grönska och på varma plåttak. Jag tänker på den dag när allt är fritt. På den dag när allt som kunde sagts äntligen får sägas.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s