Del 1: Inne i värmen

Det var snart kväll. Skuggorna hade börjat falla skarpare mot marken och luften var kallare än för bara en dryg timme sen. Hjärtat slog oroligt, snabbare än tidigare. Stängslet framför honom hade varit mycket lägre i hans fantasi. I en rörelse med en smidighet och snabbhet som förvånade honom själv tog han ändå plötsligt mod till sig och for över stängslet. Hans bara fötter landade i det daggvåta gräset med en kraft som fick lederna att sjunka ihop av skarp smärta. Solen vara försvunnen nu. Mörkret kramade allt hårdare runt hans hals. Han började sakta med viss tvekan i stegen att gå emot den närliggande byggnaden. Det var en stor byggnad med branta bruna tegelväggar och ett tak med tillsynes omöjliga vinklar. Han hade så mångait minnen härifrån. Varje rast under flera år hade han spenderat på den intillliggande fotbollsplanen. Vita streck över hela smalbenen med glädje och stolthet under den tunna huden. Det var borta nu. Under strecken var det tomt. Hela han var tom. Han kände mer gemensamt med det kramande mörkret än vad någonsin skulle komma att känna med något annat.

 

Dörren var låst. Han kände med ett bestämt ryck efter och fick sin farhågor bekräftade. Han började gå runt byggnaden och hittade ett fönster i lagom höjd. Bakom honom nere vid den slitna hockeyrinken fanns det fullt med stenar som agerade nån slags stöd för att inte hela konstruktionen inte skulle rasa ihop. Han tog av sig sin tunna långärmade tröja och kastade sedan byltet han knutit ihop med en stor sten i mitten som forcerande kraft rakt in i byggnadens innanmäte. Rutan gick sönder och glas for åt alla håll som ett fint damm.

 

Det var en märklig känsla att kliva in i det mörka omklädningsrummet. Inga minnen hade det uppmålat som en så öde och tyst plats som det som nu låg framför hans ögon. Det enda som gick att känna igen var lukterna. De söta kvarlevorna av rå svett, dubbel dusch och det som än gång var en sorts perverterad glädje. De slitna bänkarna glänste när den klara natthimlen kastade sitt ljus mot dom och de kaklade väggarna var inte sena att följa efter. Inga ytor berättade några historier om vad som skett här, om vad som förändrats.

 

Dörren till det lilla kontoret var inte låst. Därinne såg allt ut precis som han kom ihåg det. Några obskyra diplom från olika tävlingar och en hög av papper utspridda på det plasttäckta skrivbordet. Han satte sig i den gistna kontorsstolen och kollade igenom papper efter papper. Inbjudningar till olika tävlingar och betyg blandade med utdrag från dåliga skämt. ” ***** kan inte vara med på dagens lektion då hon har sin menstruation”. Mitt bland alla papper låg det en plakett. En guldfärgade plakett med en stiliserad människa i diverse olika moment av idrottsutövning.